Girlgotnolife

Att leva sitt liv utan en fast punkt hade aldrig varit svårt för henne, bara jobbigt. Efter att hon flytt från huset för så många år sedan hade hon aldrig förmått sig att komma tillbaka. Men nu var det dags att stå öga mot öga med huset igen, huset som gav henne hemska minnen. Hon slutade tänka på det förflutna, gick istället fram till den rostiga grinden och klev in på gården. Där fanns det inget mer än gamla döda träd och oklippt gräs. Hon drog en lättnadens suck. Hon visste inte vad hon hade förväntat sig men lättad var hon. Hon gick upp för trappan som ledde upp till dörren, hon förväntade sig inte att den skulle vara öppen när hon tryckte ned handtaget men det var den. Det gick upp för henne att vem som helst hade kunnat komma in i huset, hon ville inte tänka på vad som hänt med människorna om de någonsin kommit sig för att gå in. Tanken äcklade henne. Hon var bara lycklig att hon då kommit därifrån levande. Varför hon gick tillbaka dit igen var för att en gång för alla sätta stopp för det onda som härjade inne i huset.